Fler ska orka arbeta längre

Pensionsåldersutredningen presenterade nyligen sitt slutbetänkande med åtgärder för ett längre arbetsliv. Det innehåller många intressanta och välkomna förslag som ligger i linje med vad vi i Folkpartiet tidigare har föreslagit.

Det finns många skäl till att vi måste förlänga vårt arbetsliv. I grunden handlar det om att när vi lever längre måste vi vara beredda på att arbeta längre. Det handlar för individens del om att få en acceptabel pension. Det handlar för samhällets del om att försörjningskvoten ska vara hållbar för att vi ska klara att finansiera den framtida välfärden, men även om att vi kommer att få en stor arbetskraftsbrist inom flera sektorer inom en snar framtid.

För att fler ska vilja arbeta längre har Alliansregeringen genomfört ett antal reformer för att uppmuntra äldre att stanna kvar i arbetslivet. Jobbskatteavdraget för personer över 65 år är dubbelt så stort och grundavdraget är förhöjt. Den så kallade livsinkomstprincipen i pensionssystemet innebär också att den som förlänger sitt arbetsliv får högre pension.
Men trots dessa ekonomiska incitament och trots att Sverige är det EU-land som har högst andel som arbetar i åldersgruppen 60-64 år, har åtta av tio lämnat arbetslivet vid 65 eller tidigare.

I Norrbotten arbetar 13 procent av 65-73-åringar vidare i någon utsträckning. Att vilja fortsätta arbeta handlar inte enbart om ekonomi. Fler skulle förmodligen vilja stanna om de kände sig efterfrågade på jobbet och sedda för all den kompetens de besitter.

För att fler ska orka krävs förändringar inom arbetsmiljöområdet. Människor med mer fysiskt påfrestande arbeten som vård-, industri- och serviceyrken förlorar många verksamma år i arbetslivet.

Vi menar att det måste vara möjligt även för dem som har tyngre, eller i grunden mindre flexibla, arbeten att orka arbeta efter 60.

Det kan handla om att ändrade arbetsuppgifter eller möjlighet att arbeta deltid. Det måste även vara möjligt att göra karriärbyten sent i livet.

I det förslag till nytt partiprogram för Folkpartiet som nyligen presenterades föreslås att åldersgränserna i studiemedelssystemet ska slopas och ersättas med principen att den som inte gått i pension ska kunna få studiemedel.

För att fler ska tillåtas arbeta längre behöver vi höja åldersgränsen för rätten att stanna kvar i arbete. Regeringen har sedan tidigare uttalat att dagens 67-årsgräns ska höjas till 69 år och utredningen föreslår att detta genomförs 2016. Pensionsutredningen föreslår att samtliga åldersgränser inom pensionsöverenskommelsen och andra relaterade åldersgränser ska höjas successivt med medellivslängden. Utredningen kallar detta för riktålder och föreslår en första höjning 2019. Att vissa åldersgränser ska knytas till medellivslängden är något som finns med i förslaget till nytt partiprogram för Folkpartiet.
Men det är inte bara åldersgränser som behöver ändras för att människor ska känna att de får vara kvar på sin arbetsplats. Arbetsgivares fördomar och attityd måste ändras och myter kring äldres arbetsförmåga slås hål på. Med den nya lagstiftningen om åldersdiskriminering främjar vi ett aktivt åldrande och sänder en tydlig signal om att åldersdiskriminering inte är acceptabelt. Det borde vara självklart att inte bli bedömd efter vilket år man är född.

Barbro Westerholm (FP)
Riksdagsledamot och talesperson i äldrefrågor

Maria Lundqvist-Brömster (FP)
Riksdagsledamot för Västerbotten

Thomas Olofsson (FP) 
Ordförande FP Norrbotten

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s